Allra - Det Stora Pensionsrånet
Sammanfattning
Genom noggrann planering lyckades Alexander Ernstberger & Co stjäla ett par hundra miljoner från de pensionssparare som anlitat Allra för att förvalta deras obligatoriska insättningar inom PPM-systemet. "Entreprenörerna" bakom Allra hyllades i media och fick flera utmärkelser. Välkända styrelseproffs (Tomas Bodström, Ebba Lindsöö m fl) flockades runt sockerbiten. Själva levde affärsmännen loppan med privatflyg, lyxvilla på Lidingö, Porsche och helikopter. Allt med spararnas pengar. Naturligtvis sprack bubblan och killgänget åtalades för grov trolöshet mot huvudman i Stockholms tingsrätt. Men hör och häpna: Tingsrätten friade dem på alla punkter och satte dem på fri fot. Ute i det fria använde de tiden till att snabbt sopa undan spåren; skriva över villan på frun, flytta pengar till utlandet etc. Åklagaren Thomas Hertz överklagade till hovrätten som tydligen hade bättre förstånd och dömde grabbarna till kännbara straff. Ernstberger fick fängelse i 6 år. Han överklagade senare till Högsta domstolen som dock inte beviljade prövningstillstånd. Kronofogden har lyckats säkra en del av de stulna pengarna men merparten får nog spararna och Premiepensionsmyndigheten sätta på blåskontot.
I det följande ska vi se närmare på själva brottet och dessutom analysera tingsrättens friande dom. För att underlätta förståelsen bifogas en "karta" över penningflöden och bolagskonstruktioner. Det kan se snårigt ut, men egentligen är upplägget ganska enkelt. Transaktionerna har lämnat tydliga spår i form av kontoutdrag och årsredovisningar.
Avsikten med denna artikel är inte att presentera nya fakta. Jag vill bara beskriva vad som hänt på ett begripligt sätt. Det nya är "kartan" över personer, bolag och transaktioner som förhoppningsvis underlättar förståelsen.
Planen
Brottet har planerats och genomförts i flera steg.
Först behöver vi ha ett bolag - Allra Sverige AB - som drar in kunder och sparpengar för förvaltning. De lyckas bra med det och får in 13 miljarder kronor från ca 100 000 kunder med hjälp av telefonförsäljning. Dessvärre lyckas de inte så bra med förvaltningen. De ligger dåligt till jämfört med liknande fonder på PPM-torget. När det gäller avgifterna däremot är de klart dyrare. Allra Sverige AB ägs och kontrolleras av Ernstberger och Rothman Persson.
Nästa steg är att skapa ett bolag som kan agera "leverantör" av diverse värdepapper som Allra Sverige AB kan vilja investera PPM-spararnas pengar i. Här kommer OAK Capital AB in i bilden. Det fina i kråksången är att även OAK Capital AB kontrolleras av Ernstberger och Rothman Persson! Rent formellt ägs visserligen OAK Capital AB av några bulvaner i kompisgänget (Mercin, Marcusson, Bengtsson, Flingdahl m fl). Bulvanerna, eller målvakterna om man så vill, ska senare bli rikligt belönade för sin medverkan.
Affären
Tredje steget för att lura av sina kunder några hundra miljoner är nu själva Affären. I korthet går den ut på att OAK Capital köper värdepapper (warrants) för 260 miljoner (marknadsvärdet) av investmentbanken Merril Lynch. Så långt är allt i sin ordning och helt legalt. Men sedan köper Allra Sverige AB samma warrants av OAK Capital för 430 miljoner som en placering med fondspararnas pengar. Resultatet av denna internhandel (Ernstberger och Rothman är ju i verkligheten både köpare och säljare) blir en vinst på 170 miljoner i OAK Capital.
Det finns nu minst 170 miljoner i OAK Capitals kassa som är tillgängligt för utdelning till aktieägarna. Bolagsstämmor hålls i rask takt och utdelningen fördelas med 100 miljoner till Ernstberger och Rothman och ca 100 miljoner till målvakterna att dela på.
Klicka på länken så visas kartan och det blir lättare att följa med.
Bolagskonstruktion
Domen
Tingsrättens friande dom är skrämmande läsning. Grundproblemet är att man inte förstått att se till helheten, utan stirrat sig blind på enskildheter och betraktat dem som fristående utan inbördes sammanhang. I själva verket är det ju fråga om en plan, bestående av många delmoment, som genomförts i syfte att berika sig själva på spararnas bekostnad.
Tingsrätten tycks ha resonerat såhär: Är transaktion X olaglig? Är avtalet Y olagligt? Även om det är Nej i båda fallen kan X och Y tillsammans vara brottsligt. Det finns inget som hindrar en domstol från att göra en samlad bedömning. Det var ju precis det som hovrätten gjorde när de underkände tingsrättens dom.
Advokaterna
I tingsrättsdomen kan man ta del av försvarsadvokaternas argumentation för att deras klienter inte var skyldiga till bedrägeri. Spararna hade ju totalt sett (pga kraftig börsuppgång under perioden) mera pengar efter än före och hade alltså inte lidit någon skada, vilket är ett rekvisit för bedrägeribrott. Tingsrätten lämnade lyckligtvis denna befängda argumentation utan avseende. Den allmänna uppfattningen är nog att det utgör en skada att bli bestulen på flera hundra miljoner.
Försvarsadvokaterna anlitade ett "expertvittne" från England - Vikram Kapoor - för att understödja argumentet att de 430 miljonerna som OAK Capital fick i betalning för de warrants Allra köpte av dem var ett rimligt pris, trots att OAK Capital strax innan köpt dem för endast 260 miljoner. Mellanskillnaden 170 miljoner var en fullt normal "provision" intygade mr Kapoor. Åklagaren hade kollat med finansbranschen och hävdade att 1 % (alltså 2,6 miljoner) var en gängse provision, inte 65 %. Trots detta accepterade tingsrätten försvarets linje med motiveringen att det inte fanns bevis för att "provisionen" var onormal. Senare skulle det visa sig att mr Kapoor hade begränsad kunskap och erfarenhet från finansvärlden. Han försörjde sig som kringresande "expertvittne" och intygade det som hans uppdragsgivare ville.
Efterspel
Historien slutar inte här. Två processer är på gång nu (2023) med anknytning till Allra-härvan. Premiepensionsmyndigheten har stämt SE-banken på över 400 miljoner för bristande insatser i rollen som förvaringsinstitut år Allra. Dessutom har Ernstberger åtalats för grov oredlighet mot borgenär då han har gjort sig av med utmätningsbara tillgångar (fastighet mm) genom att ge bort eller sälja billigt till släkt och vänner.
Ernstberger & Co tror kanske att de är de smartaste killarna i rummet när man lyckas lura till sig pengar av intet ont anande PPM-sparare. Men de har glömt en sak: Ett brott av den här typen lämnar så mycket elektroniska spår efter sig att det är snudd på omöjligt att komma undan. Det är också ett "offentligt" lurendrejeri i stor skala, vilket på ett eller annat sätt kan påverka domstolarnas bedömning. Myndigheten PPM måste ta sin del av ansvaret för att kriminella aktörer tog sig in på fondtorget. Det fanns från början 800 olika PPM-fonder att välja mellan. Vem skulle kunna övervaka alla? Det vilar ett ansvar på alla partier i riksdagen också. De sjösatte i alla hast en reform som inte var helt genomtänkt.
