Marknadsföringen av Postkodlotteriet (PKL) är skickligt gjord för att vi ska få känslan av att det är en helsvensk, generös välgörenhetsorganisation där alla i folkhemmet är vinnare. Lotterikunderna firar vinster med sina grannar. Om man inte vinner så kan man alltid trösta sig med att rejäla belopp delas ut till organisationer med stort förtroendekapital.
I verkligheten ser det lite annorlunda ut, något som man är noga med att inte kommunicera till allmänheten. En genomgång av årsredovisningar och lite annat offentligt material avslöjar att det är fråga om filantropi som affärsidé.
"Follow the money" är alltid en bra metod för att undersöka vad som döljer sig bakom fasaden. Det som börjar med en lottköpare i Säffle slutar på ett bankkonto i Holland tillhörigt affärsmannen och miljardären Boudewijn Poelmann, grundare, VD och ägare av PKL.
Inkomsterna kommer från lotteriet (4 miljarder kr). Utgifterna består av lotterivinster (1,5 miljarder kr) och bidrag till förmånstagare* (1,5 miljarder kr). Resten (1 miljard kr) går till administration. En del av administrationskostnaderna letar sig - via en snårskog av licensavtal, holdingbolag och en stiftelse i Amsterdam - ända upp till herr Poelmann. Stiftelser i Holland är i allmänhet befriade från både skatt och insyn. Men det har framkommit att ändamålet är att dela ut pengar till Poelmann.
Regnar det på prästen så skvätter det på klockaren. Förre VDn på svenskaPKL hade en lön på 6 - 8 miljoner. Frontfiguren Rickard Sjöberg ligger inte långt efter. Även andra i ledningen har anmärkningsvärt bra löner - för att vara i en ideell verksamhet.
Den här skissen vill PKL helst inte att vi ska känna till. Det skulle störa den mödosamt uppbyggda bilden av Folkhemslotteriet Och finns det något svenskare än ett Postnummer?
----------------------------------------------
